Om Ottsjö by

 

Foto: Joakim Hussenius

Ottsjö är en småort som ligger i Undersåkers distrikt (Undersåkers socken) i Åre kommun i Jämtland, 30 km från Åre  och 20 km från den välkända turistanläggningen Vålådalen. Orten ligger mellan Ottfjället och Hållfjället och har drygt 100 invånare och ca 450 fritidshus. I anslutning till byn är Ottsjön belägen på en höjd av 494 m ö havet, känd för det goda fisket, de många och långa sandstränderna samt Ridvadet. Vadet 500 m långt går tvärs över sjön från Ottsjö och mot Fångåmon. Historiskt utgjorde vadet en viktig del av kurirleden mellan Eda skans och Duved skans, idag ett populärt utflyktsmål särskilt under varma sommardagar.

1410, fanns en ny ottsjöman, Ottar i Ottarsjö, som liksom ett antal andra jämtar anges som borgensmän för säkerhet åt drottning Margaretas skatteintäkter. Skatten erlades i hermelinskinn.

År 1950 ansökte AB Storboforsen om att anlägga ett vattenkraftverk, som kunde tillgodogöra sig fallhöjden mellan Håckren och Ockesjön samt reglering av Håckren inklusive Ottsjön. I nära sju år rasade en strid om vattenreglering, när myndigheterna tänkte dämma upp Ottsjön och de nedersta gårdarna skulle inköpas mot skälig ersättning.

Två år senare, 1952, meddelade vattendomstolen tillstånd till att uppföra kraftverket samt verkställa rensningar mellan sjöutloppet och dammen.[4] I regleringsfrågan medgav vattendomstolen att Ottsjön reglerades 5 meter jämfört med ansökta 7 meter. Domen överklagades av den naturvårdsmedvetne målsäganden och dåvarande ägaren till Högfjällshotellet i Ottsjö, Sigfrid Eckerhorn. Han hade då även en viss hemmaopposition emot sig, som vägde bevarandet av Ottsjöns höga natur- och fiskevärden lägre än de hägrande ersättningarna från kraftverksbyggarna. Vattenöverdomstolen förklarade dock i mars 1953 domen som formellt fel och återförvisade ärendet till vattendomstolen. Eckerhorn engagerade sig ytterligare i ärendet, ett tungt åtagande som leder till överansträngning och hans för tidiga död. Under tiden vaknade folkopinionen mot en reglering av Ottsjön. 1954 gjordes en opinionsundersökning, där 100 procent av invånarna sade nej till regleringen. Den 16 juli 1954 lämnade Mellanbygdens vattendomstol avslag på ansökan om Ottsjöns reglering. 1954 avgjorde vattenöverdomstolen målet till Ottsjöbornas fördel. Domen överklagades dock av sökanden. Nu tillsattes en kampgrupp för att rädda Ottsjön och man hemställde bland annat om att få Ottsjön fridlyst med Ridvadet som unikt naturminnesmärke. Vattenöverdomstolen avslog en senare ansökan och fastställer i november 1956 vattendomstolens dom om avslag till reglering av Ottsjön, varefter dammbygget lades ner. Denna dom överklagades inte av sökanden.

Läs mer på  Wikipedia